Att inte kunna sova.

Nu är det natt nummer två i rad som jag inte kan sova. Förut brukar det vara en natt som jag inte kan sova. Men nu den sista tiden verkar mina sömnproblem ha trappats upp. Om man bara kunde sätta fingret på vad det är som ställer till det. Men det är inte så lätt.

Igår hade jag värsta natten jag någonsin haft. Jag kunde helt enkelt inte somna över huvud taget. Klockan blev ett, tickade på till två, tre och fyra. Insåg nu att det var 45min kvar tills jag skulle kliva upp. Fortfarande klarvaken och kändes som jag skulle kunna åka iväg och träna. Så pigg var jag.
Klockan ringde 45min senare och jag var fortfarande lika pigg. Men jag har lärt känna mig själv och vet att så fort jag har somnat om, om än bara en liten stund, så är jag som en zombi sen när jag vaknar. Helt knäckt.

Jag lyckades somna kring halv sex tiden, tror jag. Vaknade åtta för att ringa och avboka en träff jag hade med previa idag. Sen somnade om igen för att vakna strax efter 12.

Nu gör jag ett försök till att skriva ned lite skit för att se om det kan bli något bättre utav det.

Men igår nu då.
Jag tror jag provade ALLT.
Innan jag gick och la mig tog jag valerinaforte tabletter som ska hjälpa mot sömnproblem och hjälpa en slappna av bättre.

  • Jag tog zink och magnesium som kan hjälpa till att lugna nervsystem och kroppen.
  • B vitamin för att det också kan hjälpa till att lugna.
  • Ett glas mjölk för det var alltid de mamma sa man skulle dricka när man var liten.

Men inget hjälpte.
Kände hela tiden hur jag låg och var spänd i kroppen. Tvingade mig själv att slappna av bara för att en minut senare komma på mig själv att jag ligger och spänner mig igen.
Ögonen känns ansträngda när jag blundar också. Känns liksom itne naturligt att blunda när jag ska sova längre. Jag måste anstränga mig för att hålla ögonen stängda.

Sen har jag märkt en sak när jag blundar också. Jag har tyckt på slutet att det nästan blir ljusare när jag blundar. Typ som myrornas krig, fast mycket mindre prickar och fler. Mycket riktigt så fanns det ju ett symptom om det. Var ofta kopplat till stress, vilket jag antar att jag har nu, och tinnitus som jag också har.

Det slutade med att jag låg i soffan, fullt påklädd så som att jag skulle åka till jobbet. Mössa på, mjukisbrallorna och en munktröja. Lurarna på och spelade massa låtar när man fick lyssna på regn och åska. Lugnande skulle det vara. Vet inte om det var de som gjorde det men efter nån timme så somnade jag.

Varför satte jag mig i soffan fullt påklädd? Jo för att alltid när jag åker tåget till jobbet så brukar jag liksom somna till en kvart eller så. Så tänkte att om jag försöker härma det så kanske det hjälper.

Ikväll verkar det inte ha blivit direkt nå bättre. Jag är så satans fruktansvärt trött på kvällen. Från ungefär klockan 17.00 var jag villig att gå och lägga mig att sova för natten. Men att lägga sig då går ju inte direkt. (Men jag kanske skulle ha gjort det nu så här i efterhand)

Kämpade på fram till 21.00 alla fall och såg till att ligga i sängen då. Började lyssna på musiken jag gjorde igår, lugnt vatten och åska långt bort. Klockan tickade, jag fick kämpa med att blunda, ögonen började kännas ansträngda igen. Känner vartenda pulsslag i kroppen. Do-dunk, do-dunk, do-dunk. Ibland till och med rusar hjärtat på mig för att vid ett senare tillfälle hoppa över 2-3 och ibland 4 slag. Väldigt otrevlig känsla när det blir så.

Då kommer Frida hem kring 23.00 tiden. Lägger sig, går en stund och så sover hon efter att vi pratat en lite. Jahapp tänker jag, tänk om man kunde somna så lätt. Blev säkert stressad inombords av det också.

En stund senare kommer en av hårbollarna (katt) och lägger sig bredvid mig i sängen. Tro inte på fan att katta börjar prata i sömn också!!! Nu har jag två stycken, en sambo till höger och en katt till vänster som båda sover och pratar i sömn.

Då kände jag att det var dags att kliva upp från sängen och försöka på andra fronter. Därför sitter jag nu här innan klockan har hunnit bli “allt för mycket” ( vilket den redan är egentligen).

Hur länge det tar innan jag får somna inatt, ja det är ju omöjligt att säga. Men skam den som ger sig.

Jag har nog insett nu att det kan vara dags att söka hjälp för detta, men vars vänder man sig? För det är ett extremt jobbigt problem. Att få sova är en lyx. En lyx som många inte inser att dom har.

Kommentera