Blandade känslor

Träning

Idag vaknade jag när Frida klev upp 06.30 men jag kunde somna om en liten stund. Men jag var vaken till och från hela tiden. När klockan närmade sig 7.30 fick jag en himla mysig kram av Frida och sedan åkte hon iväg till jobbet. Då klev jag samtidigt upp. För det var planerad träning 8.00 med Björn. Passet var ett så (internt) kallat Mr. Turtle pass. Förbränning alltså. Inom varje 5minuter ska man göra 5 knees to elbows, 5 toes to bar, 4 vindrutetorkare, 5 fällkniv, 5 situps, resterande tid cyklar man. Dessa olika övningar tog ca 55 sekunder att göra på varje varv så är man snabb med huvudräkningen så betyder det att man cyklar 4min per varv. Totalt så körde vi 10 varv vilket leder till 40min cykel. En bra start på dagen och lite av “aktiv vila” för mig som känner mig allmänt sliten just nu. Men jag kände att det var svårt att veta hur pass mycket jag skulle ta i på cykeln. Nu såhär efteråt var det för lätt och det styr jag ju själv. Jag har aldrig cyklat så pass länge som jag gjorde nu heller. Men nu vet jag till nästa gång att jag kan ta i lite mera så att jag får upp pulsen, för jag vet att jag kommer att orka ändå. Hur som helst så var det skönt att få sig lite träning på morgonen.

Negativitet

Nu börjar jag med att varna här. Det är ju alltid så lätt att skriva om det som är positivt och det som går bra, men här kommer motsatsen till det, the dark side. Den som inte vill läsa de negativa hoppar helt enkelt över denna bit för här kommer klagomuren!!

Jag är så satans jävla less på att vara halvskadad hela tiden. Jag har inte samma träningsanda som jag har haft tidigare. För hela tiden så måste jag jobba mig runt något som gör ont eller att jag inte kan köra på till 100%. Sjukt omotiverande och jobbigt. Det som jag blir mest irriterad över är att så fort jag kommer till gymmet så bara klagar jag. Hela jävla tiden. Eller det känns så alla fall. “Jag har ont där så jag kan inte vara med och köra de, jag har ont här också så jag hoppar över det. Knäet ömmar idag så kan inte springa/gå/cykla. Osv….” Så sjukt jävla less på mig själv! Känner mig inte riktigt som mig själv längre. Jag tycker att jag brukar försöka se det mesta på ett positivt sätt men nu på slutet så kommer jag på mig själv hela tiden med att vara negativ. Det är inte alls kul att känna så! Så ja, vad gör man?! Håller sig undan och kör sitt eget race? Är med och tränar i grupp och låter denna förbannade negativa energi slinka ut och påverka dom andra som tillslut tycker att man bara är jobbig som hela tiden klagar?! Inte lätt alls för mig de här. Nu på slutet har jag ju inte kunnat vara med på så många pass som jag vill eftersom att jag mestadels har jobbat kvällar och de flesta gruppassen går ju av stapeln på kvällarna. De kanske har varit tur det så att inte så många andra har blivit påverkade av min negativitet.

Bara nu idag på träningen med Björn fick jag ont i min arm av att sitta och cykla! Hur fan hänger det ihop liksom? Vad är det som händer med min kropp? Förbannande jävla satans helvete!!!!

Hur som helst så är det dags att vända på denna trend. Handleden är ju påväg att bli bättre. Ryggen är som den är, oftast gör den inte sådär jätte ont, bara lite “lagom”. Men det kommer dagar då den inte alls är rolig. Varje morgon när jag ska upp ur sängen är ett projekt i sig. Känner alltid av ryggen då och min gamla hockey skada. Är jätte stram i bröstryggen vänster sida och det tar alltid ca 20-30min innan det börjar släppa. Sen kliar det konstant där hela dagarna lång i själva muskeln. Gammal gubbe? Ja man kan ju tro det… Så de är ju inte alltid så himla roligt att vara Jens Edlund…

Avsluta med positivt

Men nu ska jag inte gräva ner mig helt och hållet här. Trotts allt, än fast de kanske inte låter så just nu, så finns det mycket positivt också. Jag har en fantastisk flickvän som jag är så oerhört glad över att få dela min tid med! Det är verkligen min bättre hälft! Jag älskar dig Frida! <3 Jag har ett bra liv där jag trivs vars jag har kommit idag, förutom skadorna då. Men i övrigt så är jag väldigt nöjd med den personen jag normalt sett är när jag inte har dessa negativa dippar. Det känns som att det är mycket som håller på att hända för mig den kommande tiden. Det är stora frågetecken men det är ändå bra frågetecken. Det är absolut ett nytt kapitel i mitt liv som är på intågande. Hur det kapitlet kommer att se ut och vars det kommer att utspela sig, ja de vet jag inte för ens efteråt. Men jag blickar framåt med positiv anda och mycket glädje. Det kan bara sluta på ett sätt! Med mycket skratt, glädje, kärlek och gemenskap!

 

 

One thought on “Blandade känslor

  1. evee skriver:

    Never give up! tror det passar för både dig & mig – för vi har ju aldrig gett upp så fan jens, bara kör som du gör! det kommer, men jag förstår dig! kände samma sak imorse, alltid är det något med oss. Nästa gång så tänk på mig – för jag är värre på att skada mig än dig.. så helt plötsligt så är jag värre på att klaga än dig 😉 igår gjorde jag en halvhjärtlig operation i min tå – haha så.. I win! NEVER GIVE UP!

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.